En lycklig Lisa talar

Kom precis tillbaka från cafeterian där vi varit och ätit middag; hamburgare, sallad och ris. Var vrålhungrig så det fick duga idag. Just nu ligger jag ensam här i rummet och tänkte vila lite innan vi ska göra oss iordning och troligen gå ut lite i kväll igen för att fira min kommande födelsedag!

Idag har jag kommit underfund med en sak. Och det är hur bra jag har det. Inte för att det är värsta nyheten att jag borde gilla läget och vara glad för att det mesta omkring mej funkar utan större problem, men idag slog det mej verkligen som en knytnäve i magen. Jag vet inte riktigt när känslan började komma men jag tror det var redan i morse när jag vaknade. Kom hem imorse, runt halv fem (nu suckar du mamma jag vet det) efter att först ha förfestat hos några av de svenska tjejerna i laget och sedan gått vidare till en dansklubb, The Hotel. Så i morse var jag trött och sov länge, vi vaknade slitna, sega, trötta men glada efter både vinsten i går, en jättekul kväll och att solen lyste på en molnfri himmel. Gick till cafeterian och åt brunch och sedan packade vi ihop våra bikinisar, en cooler fylld med dricka, frukt och tidningar och tog Didis bil till stranden. Eftersom vi vann var vi träningslediga idag.
Vi åkte till en strand jag inte varit på innan. Man får köra genom stan en bra bit, typ 30 min, innan man till slut kommer fram till en jättefin strand med underbart grönblått vatten och restauranger, barer och hotell längs med hela beachen. Större delen av laget kom dit och vi tillbringade hela dagen med att sola, badat i de varma vågorna, spela lite boll, lyssna på musik och chilla.
Sedan när vi satte oss i Didis bil, Didi och Jessica där fram och jag därbak, med öppna rutor, musik på högsta volym och körde ut genom staden på dom trefilade vägarna, då kände jag verkligen hur underbart det här livet är. När man kör över bron och har havet under sej ser man hela paradiset med alla dessa palmer, båtar, människor, mäktiga byggnader och affärer som breder ut sej och det är alldeles otroligt. Och här bor jag. Jag fick ett sånt lyckorus genom kroppen och kände bara att jag inte skulle vilja vara någon annanstanns just nu, bara här, bara göra det jag gör och njuta. Alla människor här är underbara, campus är mötespunkten där alla pratar med alla, vi tränar dom jäkla träningarna vareviga dag i hettan (jag ska inte klaga, hellre det än i regn på grus), vi hittar på saker hela tiden, har så kul och man är aldrig ensam här.
Jag är så tacksam för att jag är här, jag har ingenting att klaga på egentligen. Jag vaknar varje dag och vet att solen lyser utanför och att det här kommer bli en bra dag. Och tro nu inte att jag har hittat en bättre liv här än hemma, för jag är överlycklig över att ha världens bästa familj, kompisar och andra människor där hemma. Det är ni som bygger grunden för mej, som får mej att våga vara här, er jag vänder mej till och er skulle jag aldrig, aldrig välja bort. Även om jag är på andra sidan jorden och ni i Sverige spelar det ingen roll. Ni äger mitt hjärta för alltid. Hoppas inte det här låter allt för patetiskt och tillgjort, det är bara det att just idag var en sån där bra dag när man bara är lycklig!
Sedan kanske det låter annorlunda om några veckor när jag sitter med läxor upp över hakan och fotbollen går åt pipan men då ska jag iallafall komma ihåg hur jag kände nu...

Nu måste jag sova lite, låter som jag alltid sover vilket är helt fel, jag har nog sömnbrist men jag vill orka ännu en kväll i WPB :)
Eller en sak till, alla kommentarer ni skriver är så himla jättekul att läsa. Även om ni skriver ett ord eller en hel uppsats, jag blir lika glad varje gång. Ni är bäst!