Tankar en torsdag

Idag har jag äntligen, ÄNTLIGEN, kommit iväg till stranden. Eftersom vi bara hade en träning idag så gick vi upp tidigt (klockan 8 räknas numera som tidigt av mej) och åkte till stranden på West Palm Island. Vilket område, herregud! Jättepampiga byggnader och lägenhetshus som ligger längs med hela långa stranden, och allt ser väldigt exklusivt ut. Inte så konstigt kanske, West Palm Island räknas till ett av USA:s rikaste områden!
Så där tillbringade vi förmiddagen med att bada och försöka jämna ut bonnebrännan lite.

Jag tänkte på det här med hur olika träningssyn vi har i Sverige jämförelse till USA. Om man utgår från fotbollen då, för det är ju den ändå aspekten jag har. Försäsongsträningen, alla hatar den. Det innebär mjölksyra, tunga ben och tråkiga intervaller = usch.
I Sverige tränar vi massor med fotboll, hela tiden och försäsongen är så lååång och tuff och består av både löpning och fys. Vi är väldigt noggranna med att bli grundligt uppbyggda och låta kroppen återhämta sej mellan passen, tränar inte samma muskler två dagar i rad osv. Man måste vara pigg till nästa träningspass. Så i Sverige är ju försäsongen oftast flera månader.
Här i USA har dom en hela annan filosofi. Här har vi försäsong under en kort period på kanske två veckor, och då är det, som ni nog märkt av mitt tjat, stenhårt och full fart. Här pratar man inte om att man behöver återhämta sej efter ett löppass, utan några timmar senare är det ett liknande pass, och ett till... Coach säger att det bara sitter i psyket och att när kroppen känns som tyngst är det ändå bara att fortsätta, det är bara huvudet som säger stopp.
Dessutom löper vi bara, vi har ingen styrketräning alls här. Det ända vi gör är situps och armhävningar ibland under träningen.

Om en tränare i Sverige hade lagt upp försäsongsträningen som den är upplagd här hade han eller hon blivit kallad idiot. Och hade någon sagt till mej att jag skulle träna 17 sådana här pass i 35gradig värme på tio dagar hade jag bara skrattat och sagt att det skulle jag aldrig klara! För jag trodde man måste återhämta sej och ha vilodagar och träna i flera månader för att det skulle ge effekt.
Men det verkar ju funka lika bra att ha en kort försäsong som en lång! Eller? USA är ju minst lika bra som Sverige i fotboll, antagligen bättre. Och vad jag vet är det inte fler skador här än i Sverige. Sen är ju en annan skillnad att säsongen här är kortare och intensivare. När vi börjar spela matcher har vi match var och varannan dag, typ 2-3 matcher i veckan under ett par månader.
Det kanske är överdrivet att man måste återhämta sej så mycket? Kan det vara så att väldigt mycket bara sitter i huvudet? Vad tror ni?

Sitter här i mina nyinköpta rosa mysbyxor från Victorias Secret. Japp, shoppat idag med. Man får det, för det är så billigt här faktist... Ska lägga upp lite bilder från det och annat imorn, så håll till tåls!
Godnatt allihop!!

3 kommentarer:

marianne sa...

Kul att läsa allt du skriver.Apropå vad du skriver om olika träningsfilosofi.Vem har sagt att svenskar vet bäst??? Kanske har vi missat något i Sverige som kanske är bra. (Minns du att du och jag diskuterade sädant här innan du åkte)

Puss puss mamma

Anonym sa...

låter inte för skoj men du fixar det till skillnad från vad jag skulle gjort ;)

Anonym sa...

nu har jag kommit ikapp din blogg,,åntligen,,har vart lite mkt nu med skola och allt.
Låter ju som du har det toppen därnere, åhh,,värme,,det saknar man här vill jag lova, vädertjej som jag e. =)
Saknar våra hagapromenader tillsammans,,blir inte samma att göra det med någon annan än du lisa. Får ta en mysig kväll i jul.
Tuff försäsong, men frågan e om man inte hellre viljat ha det så,,bara å bita ihop i två veckor, sen kommer det roliga. Ha det toppen! Nu ska jag plugga,,kul en fredagkväll!
Puss å kram