Om verkligheten vill nå mej, vet den var jag finns


Dagen bestod av management klass klockan 8 (hatar att ha klass klockan 8. Hatar. Hatar. Hatar.) Som tur var var den bara en timma så jag gick en hem och sov i två timmar direkt efteråt, vaknade upp klockan 11 och insåg att jag just denna minut borde vara i gymmet och träna... Så jag slängde på mej träningskläder och sprang till gymmet! Nu i eftermiddags har jag haft engelska lektion - och nu är jag ledig! Sista lektionen avklarad för veckan, ja faktist for hela terminen. Nu väntar man Finals veckan som börjar på måndagen, har två prov på måndag och två på tisdag. Kommer bli en kul helg. Önska mej lycka till...
Jag har en metafor som har fastnat i mitt huvud. Den handlade om att se kroppen som ett hus. Huset måste skötas om för att inte förfalla och vara bovänligt i många, många år. Man måste inreda, varenda lilla hörn är genomtänkt och varje rum har sitt innehåll och syfte. Detsamma med trädgården - den måste vara vacker, så att man kan vara stolt över sitt hus och grannarna har nåt fint att titta på! Man bygger sakta upp sitt hus och ibland ändrar man lite här och var när man tröttnar på huset och vill ha förändring, målar om, städar osv. För att trivas i sitt hus måste man sköta om både insidan och utsidan så att inget glöms bort och blir gammalt och ruttet. Men det tar sån tid och kraft att sköta om bägge!
Därför koncentrerar sig människor på att ha en vacker trädgård när inte tiden finns där för både och. Jag menar, utsidan är ju vad folk ser, insidan får komma i andra hand för ser utsidan bra ut så tror ju folk att insidan ser likadan ut! Alla grannar jämför sina hus och trädgårdar; man målar om, gräset ska vara grönt, vackra utemöbler, dyra detaljer osv. Sedan får man lite tid över men då är huset redan så stökigt där inne, dammigt och allt är i en stor röra. Usch, det är så jobbigt att ta tag i... Lättare att putsa på fasaden lite - då ser man snabbare resultat. Ingen ser röran där inne, som bara blir värre ju längre tiden går, utan man ser bara huset från utsidan som alltid är så välskött och perfekt. Utsidan är så vacker, så vacker, säger alla, tänk vad fint det måste vara inomhus och vad lyckliga människorna som bor i ett sånt hus måste vara..!

Eller...? Ganska tänkvärt faktist.
Puss och kram!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Lisa! Vilken fantastisk metafor! har du kommit på den själv? Det måste jag sno av dig!
Lycka till massor på proven!!
På måndag skriver jag på kontraktet för nya lägenheten, tjoho! Blir en del att renovera, men det är det värt, nu blir den våran, ska bli så skönt!
Hoppas du får en go helg trots en del plugg!
Puss å kram

Bengt sa...

Du skriver så fint så jag får tårar
i ögonen. Kram pappa

marianne sa...

Nyss hemkommen från Egypten läser jag dina härliga texter. Du skriver riktigt bra med härlig känsla. Njut i värmen här är värsta vintern. Hade gärna stannat i Egypten.
Puss och kram mamma

Anonym sa...

vad smart du är Lisa, så är det säkert! Förlåt att jag inte kommenterat på bloggen på länge :S
Vi hade det asnajs i Egypten, kolla min bilddagbok så ska jag lägga upp bilder :)
Ha det bäst! pusspuss storasyster