Är redan tillbaka i West Palm Beach tyvärr. Nationals äventyret tog slut innan det knappt hunnit börja... Åhh jag är så besviken! Satans Graceland vann med 2-1 och gick vidare medan vi fick åka hem igen. Kort resume av matchen. Två ord. Jävla skitdomare.
Vi var så taggade och laddade innan matchen. I tre och en halv månad har vi tränat, sprungit och svettats dag efter dag med ett ända mål i huvudet, Nationals i Daytona. Så klockan 11 i går förmiddag stog vi där och sjöng nationalssången och var förberedda till 100 % för den här matchen. Vi visste att det skulle bli jämnt och att vi var tvugna att prestera bra för att vinna, men det var därför vi kom dit. Vi var beredda på det, och vi var villiga att ge allt. Var vi inte var beredda på var vad som hände. 3 minuter in i matchen händer det som inte får hända. Domaren blåser straff för Graceland. Min första tanke var, hon skojar. Hon menar såklart frispark för oss men råkar av någon anledning vinkla handen ner mot straffpunkten. Men nej.. Straff för Graceland. Vi reagerade inte ens när hon blåste för vi förstod nog inte att det var möjligt. Ingen föll, ingen hands, inget tydligt ruff, varför straff? Enligt domaren tydligen en av våra spelare som var uppe med armbågarna i ansiktet på en av deras spelare. Dom gör mål på straffen. Oavsett om jag var en spelare eller inte i matchen undrar jag hur man kan göra så som domare? I en vinna eller försvinna match blåsa en väldigt osäker straff i 3:e minuten när man vet att detta är en match som kommer sluta med uddamål, för det gör den här sortens matcher. Ska man avgöra så mycket som domare? Nej, jag tycker inte det, hon gjorde fel. Vi hann inte hämta oss efter det innan dom gör 2-0 några minuter senare och vi är helt stumma och förvirrade. I halvlek stog det 2-0 och vi har pressen på oss. 45 minuter kvar och vi måste göra minst 2 mål. Några minuter in i 2:a halvlek har vi trycket och 2-1 kommer från Katya. Glädje! Nu kommer målen! Vi spelade så bra, så mycket bättre än dom och vi väntade bara på 2-2 målet. Men, det kom aldrig... Vi missade några bra chanser och även om vi spelade med tre fowards i slutet fick vi inte in den jäkla bollen i mål.
Vi var så taggade och laddade innan matchen. I tre och en halv månad har vi tränat, sprungit och svettats dag efter dag med ett ända mål i huvudet, Nationals i Daytona. Så klockan 11 i går förmiddag stog vi där och sjöng nationalssången och var förberedda till 100 % för den här matchen. Vi visste att det skulle bli jämnt och att vi var tvugna att prestera bra för att vinna, men det var därför vi kom dit. Vi var beredda på det, och vi var villiga att ge allt. Var vi inte var beredda på var vad som hände. 3 minuter in i matchen händer det som inte får hända. Domaren blåser straff för Graceland. Min första tanke var, hon skojar. Hon menar såklart frispark för oss men råkar av någon anledning vinkla handen ner mot straffpunkten. Men nej.. Straff för Graceland. Vi reagerade inte ens när hon blåste för vi förstod nog inte att det var möjligt. Ingen föll, ingen hands, inget tydligt ruff, varför straff? Enligt domaren tydligen en av våra spelare som var uppe med armbågarna i ansiktet på en av deras spelare. Dom gör mål på straffen. Oavsett om jag var en spelare eller inte i matchen undrar jag hur man kan göra så som domare? I en vinna eller försvinna match blåsa en väldigt osäker straff i 3:e minuten när man vet att detta är en match som kommer sluta med uddamål, för det gör den här sortens matcher. Ska man avgöra så mycket som domare? Nej, jag tycker inte det, hon gjorde fel. Vi hann inte hämta oss efter det innan dom gör 2-0 några minuter senare och vi är helt stumma och förvirrade. I halvlek stog det 2-0 och vi har pressen på oss. 45 minuter kvar och vi måste göra minst 2 mål. Några minuter in i 2:a halvlek har vi trycket och 2-1 kommer från Katya. Glädje! Nu kommer målen! Vi spelade så bra, så mycket bättre än dom och vi väntade bara på 2-2 målet. Men, det kom aldrig... Vi missade några bra chanser och även om vi spelade med tre fowards i slutet fick vi inte in den jäkla bollen i mål.
Vi var så besvikna och arga allihop. Vi ville inte att det skule vara slut redan men det var det. Det roliga var över. Vi stannade i Daytona i natt men åkte hem i morse och jag har precis haft min första lektion på den ny terminen. Det ska nog bli ganska skönt med en ny termin och rutiner igen men just nu hade jag bara velat befinna mej i Daytona... Attans. Det går väl över antar jag.
Laddar upp lite glada bilder så att detta inte blir allt för dystert :)
Still, the best team
Jag hoppade. Vi hade ett vad...
Middag hos Dr. Bechtol. Yvette, Maddi, jag, Bechtol, Julia, Megan
UNIVERSAL! Didi, jag, Anji och världens skönaste Chatchi
Banketten på Nationals
Katya och Didi!
Pannkakasmästare... Emelie, jag och Katya
3 kommentarer:
Jag lider med dig Lisa!!
Livet är tyvärr inte alltid rättvist. Kram mamma
Fan vad snyd att ni förlorade matchen ;( Men du ska ändå vara glad för du grym som fan Lisa! Bästa systern man kan ha.. och snart kommer du hem :D :D :D :D
Vi firar Ulla och Ulfs födelsedag.Berra, Lotta, Ingrid,Peter,Ulf och Ulla mamma och pappa tänker på dig.
Skicka en kommentar