Stort liv: december 2008

Det lider mot sverige...

Sitter här och känner att jag borde hitta på någonting. Torsdag kväll, vanligtvis lika med party och utgång. Men inte i kväll. Fotbollssäsongen är slut och det är liksom inte samma grej då.. Vi brukar ju gå ut hela laget ihop men nu är det liksom ingen som tar tag i det. Man blir väl lite slapp antar jag. Och i ärlighetens namn så är väl jag en av slappisarna. Jag försökte peppa upp mej själv men ändå hamnar jag här i soffan och orkar inte resa mej... Lyssnar på Lars Winnerbäck och tänker på Sverige och hemma. Om mindre än en vecka lyfter planet för mej, Lina och Jacob hem till kylan och Sverige. Sverige och vinter längtar jag inte ett dugg till. Inte ens två veckor i Sveriges väder känns det minsta lockande, jag skulle kunna bo och leva i Floridas värme året om! Men det ska bli mysigt att komma hem till julstämning... Har ingen julstämning alls här. Inga adventsljusstakar, ingen glögg, pepparkakor, lussekatter, gran, ljus, julkalender eller snö. Mamma påminde mej om lucia på lördag, det hade jag totalt missat vilket inte är så konstigt eftersom dom inte firar det här. Mest längtar jag nog efter lussekatter. Med saffran. Åhhh.. ska äta lussekatter tills jag dör.

Veckan har gått fort, som vanligt! Eftersom säsongen är slut är det träning på egen hand som gäller.. Löpning eller gymmet alltså. Vi har hyrt hallen två kvällar i veckan och spelat innefotboll vilket faktist är hejdlöst kul! När jag är hemma ska jag bege mej till Friskis och Svettis, nåt som jag faktist längtat efter konstigt nog.

Nej nu ska jag ta tag i det här, här kan jag inte sitta! Hejsvejs!

B-days

Idag är det lördag och vi ska fira Anjis 23-årsdag ikväll. Har knappt äterhämtat mej efter torsdagen då vi firade Emelies 22-årsdag, men lite vila nu innan vi ska iväg och äta födelsedagsmiddag gör nog susen.. Vad jag har gjort idag är inte mycket. Gick ut och sprang när jag vaknade, åt brunch och pluggade lite. Sen åkte jag, Lina, Emelie och Anna till Garden Mall och shoppade julklappar och lite annat smått och gott.

Pratade med halva släkten förut när mamma ringde, dom planerar julafton. Hoppas det blir bra för jag lääängtar sååå mycket! :) nu ska jag ta en nap.. puss på er!

Födelsedagsbarn 1 Emelie

Födelsedagsbarn 2 Anji

Varför varför varför...

Är redan tillbaka i West Palm Beach tyvärr. Nationals äventyret tog slut innan det knappt hunnit börja... Åhh jag är så besviken! Satans Graceland vann med 2-1 och gick vidare medan vi fick åka hem igen. Kort resume av matchen. Två ord. Jävla skitdomare.
Vi var så taggade och laddade innan matchen. I tre och en halv månad har vi tränat, sprungit och svettats dag efter dag med ett ända mål i huvudet, Nationals i Daytona. Så klockan 11 i går förmiddag stog vi där och sjöng nationalssången och var förberedda till 100 % för den här matchen. Vi visste att det skulle bli jämnt och att vi var tvugna att prestera bra för att vinna, men det var därför vi kom dit. Vi var beredda på det, och vi var villiga att ge allt. Var vi inte var beredda på var vad som hände. 3 minuter in i matchen händer det som inte får hända. Domaren blåser straff för Graceland. Min första tanke var, hon skojar. Hon menar såklart frispark för oss men råkar av någon anledning vinkla handen ner mot straffpunkten. Men nej.. Straff för Graceland. Vi reagerade inte ens när hon blåste för vi förstod nog inte att det var möjligt. Ingen föll, ingen hands, inget tydligt ruff, varför straff? Enligt domaren tydligen en av våra spelare som var uppe med armbågarna i ansiktet på en av deras spelare. Dom gör mål på straffen. Oavsett om jag var en spelare eller inte i matchen undrar jag hur man kan göra så som domare? I en vinna eller försvinna match blåsa en väldigt osäker straff i 3:e minuten när man vet att detta är en match som kommer sluta med uddamål, för det gör den här sortens matcher. Ska man avgöra så mycket som domare? Nej, jag tycker inte det, hon gjorde fel. Vi hann inte hämta oss efter det innan dom gör 2-0 några minuter senare och vi är helt stumma och förvirrade. I halvlek stog det 2-0 och vi har pressen på oss. 45 minuter kvar och vi måste göra minst 2 mål. Några minuter in i 2:a halvlek har vi trycket och 2-1 kommer från Katya. Glädje! Nu kommer målen! Vi spelade så bra, så mycket bättre än dom och vi väntade bara på 2-2 målet. Men, det kom aldrig... Vi missade några bra chanser och även om vi spelade med tre fowards i slutet fick vi inte in den jäkla bollen i mål.

Vi var så besvikna och arga allihop. Vi ville inte att det skule vara slut redan men det var det. Det roliga var över. Vi stannade i Daytona i natt men åkte hem i morse och jag har precis haft min första lektion på den ny terminen. Det ska nog bli ganska skönt med en ny termin och rutiner igen men just nu hade jag bara velat befinna mej i Daytona... Attans. Det går väl över antar jag.

Laddar upp lite glada bilder så att detta inte blir allt för dystert :)